Fury


Om man egentligen inte är så förtjust i krigsfilmer, speciellt inte krigsfilmer som berör andra världskriget men ändå vill se en krigsfilm så ska man se Fury. 

Det här är inte som vilken krigsfilm som helst. I de flesta filmer så kretsar, i stort sett, hela filmen kring de olika striderna som utspelas. I Fury ligger huvudfokuset på hur människor, speciellt soldater, färgas av kriget. Vilket gör filmen mer human.

I Fury får vi följa Sergeant Don ‘Wardaddy’ Collier och hans besättning på stridsvagnen Fury under slutet av andra världskriget. Det som gör filmen så speciell är att regissören valt ett perspektivet som man ofta inte ser. Vi ser till exempel Dons inre konflikter. Utåt ska han vara en stark ledare, oberörd av allt krig då han är gammal i gamet medan han egentligen lider av att döda människor, trots att det är nazister som han hatar.
Det låter säkert väldigt deppigt men filmen var verkligen bra! Så se den.
Jag har förresten börjat med en ny rutin. Då jag under en längre tiden inte kollat på en ny film, utan endast satt på någon jag redan sett så bestämde jag mig för att bli bättre på att se nya filmer. Jag gillar ju verklige film.
Nu har jag skrivit ner en lång lista med filmer jag vill se, så när det är dags plockar jag bara en film från listan. Riktigt smidigt då det ofta är svårt att hitta någon film när man väl ska kolla. Fury var faktiskt först på listan. 

Catching fire

För några veckor sedan var jag med Linda och Johnny och såg Catching Fire den andra filmen i trilogin The Hunger Games. Tror att det var ca 1,5 år sedan den första filmen kom ut och den såg jag tillsammans med Linnea då jag var och hälsade på henne i Lund. Vi kände inte till filmen innan vi gick utan tyckte att plotten lät bra. Det visade sig att det var ett jäkla drag på bion och det var nästintill fullsatt. Filmen var riktigt bra, bättre än vad jag trodde att den skulle vara.

Har nu länge väntat på att Catching fire skulle komma så att man kan gå och se den, och för några veckor sedan var det dags.
Filmen börjar med att Katniss och Peeta är tillbaka i distrikt 12 och försöker återuppta vardagen efter att de vunnit. Under återetableringen ger dig sig ut på den obligatoriska vinnarturnén som blir omvälvande för dem båda, med oroligheter i distrikten, omständigheterna kring deras relation och deras uppdrag att försöka bevisa att deras känslor är på riktigt. När de är tillbaka ska uttagningen till årets Hunger Game ske och eftersom det är det 75:e spelet så är det en speciell uttagning. Katniss och Peeta befinner sig snart åter som tävlande i spelen.
Jag har inte läst böckerna men jag kommer att göra det när jag sett alla filmerna. Tror att jag kommer att gilla böckerna då jag gillar historien, personerna och den värld som Collins skapat. Jag kom ihåg att jag tänkte, när jag såg den första filmen, vem kommer på något sådant här? Blev väldigt fascinerad över den värld hon skapat. Mycket i historien känns influerade av antiken, Hungerspelen påminner om spelen som Gladiatorerna var med i. Även formspråket i The Capitol påminner om antiken och dess ideal.
Tycker att de gjort väldigt bra ifrån sig när de rollsatte filmen, älskar Jennifer Lawrence och Josh Hutcherson som Katniss och Peeta. Tror inte att de skulle kunna hitta någon bättre än de för. I övriga roller är det också superba skådespelare.

Den enda nackdelen är att det är ytterligare ett år till nästa film kommer… tycker att det är riktigt jobbigt att vänta så länge, jag vill ju se den nu!

Les Misérables

 
Härom dagen såg jag den nya filmatiseringen av den klassiska musikalen Les Misérables. Det är nu cirka 12 år sedan jag såg musikalen på The Palace Theater i London. Musikalen var verkligen bra och hade väl gått stående i mer än 15 år.
Det är väldigt svårt at jämnföra en film och en pjäs som spelas på en teater men det finns vissa saker som skiljer sig åt som jag inte tycker borde skilja sig åt. Då jag lyssnat på skivorna från musikalen X antal gånger under de tolv åren så måste jag säga att jag blev lite besviken. Det gick inte många minuter förrän det kom några modifieringar i sången/sångerna, vilket jag inte var riktigt nöjd med.
Däremot var scenografin och kosrtymerna mycket mycket bra, filmen tjänar verkligen på en riktig bra scenografi. Vid en film så kan man ju bygga på ett helt annat sätt än vid en teaterpjäs.

Skådespelarna var bra, den som stod ut var väl Anne Hathaway, som spelade mycket bra.
De hade däremot inte ändrat något i storyn, inte vad jag såg i alla fall, vilket var bra. Tycker inte om när de ändrar för mycket på storyn då filmen bygger på ett annat verk, som en pjäs eller en bok.
Dock är det synd att Eponnine dör och att hon inte får sin Marius på slutet, har alltid velat att den skulle sluta så

 
 
 
 
 
 
Can you hear the people sing // Singing a song of angry men // It is the music of a people // Who will not be slaves again // When the beating of your heart // Echoes the beating of the drums // There is a life about to start // When tomorrow comes
 
Bilder hämtade från Google.