Att finnas till

Sitter i fåtöljen med benen hängandes över armstödet, precis som jag gjort i alla tider, trots att mamma sagt att man inte får sitta så. Inte i fin-sofforna, det förstör armstöden. Men både jag och pappa brukar sitta så i alla fall. Jag i en fåtöljen och han i den andra. Pratandes, skrattandes.
 
 
Halvligger och kollar upp i taket. Ser ljuset från ljusslingan skapa vackra mönster i taket. Reflekterar och funderar. Finns till.
 
Beatles Let it be strömmar ur högtalarna. Min högra fot håller takten och jag småsjunger med i refrängen. Blundar och njuter.
 
Från köket hör jag pappa, hur han sitter och läser tidningen. Det prasslar så harmoniskt. Hör hur han vänder blad efter blad. Vet att tidningen ligger back-och-fram. Han läser alltid läst tidningen så och har alltid gjort.
 
Jag är lycklig över att vara hemma! För det här är hemma på ett sätt som inget annat ställe någonsin kommer att vara.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *