Les Misérables

 
Härom dagen såg jag den nya filmatiseringen av den klassiska musikalen Les Misérables. Det är nu cirka 12 år sedan jag såg musikalen på The Palace Theater i London. Musikalen var verkligen bra och hade väl gått stående i mer än 15 år.
Det är väldigt svårt at jämnföra en film och en pjäs som spelas på en teater men det finns vissa saker som skiljer sig åt som jag inte tycker borde skilja sig åt. Då jag lyssnat på skivorna från musikalen X antal gånger under de tolv åren så måste jag säga att jag blev lite besviken. Det gick inte många minuter förrän det kom några modifieringar i sången/sångerna, vilket jag inte var riktigt nöjd med.
Däremot var scenografin och kosrtymerna mycket mycket bra, filmen tjänar verkligen på en riktig bra scenografi. Vid en film så kan man ju bygga på ett helt annat sätt än vid en teaterpjäs.

Skådespelarna var bra, den som stod ut var väl Anne Hathaway, som spelade mycket bra.
De hade däremot inte ändrat något i storyn, inte vad jag såg i alla fall, vilket var bra. Tycker inte om när de ändrar för mycket på storyn då filmen bygger på ett annat verk, som en pjäs eller en bok.
Dock är det synd att Eponnine dör och att hon inte får sin Marius på slutet, har alltid velat att den skulle sluta så

 
 
 
 
 
 
Can you hear the people sing // Singing a song of angry men // It is the music of a people // Who will not be slaves again // When the beating of your heart // Echoes the beating of the drums // There is a life about to start // When tomorrow comes
 
Bilder hämtade från Google.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *