Catching fire

För några veckor sedan var jag med Linda och Johnny och såg Catching Fire den andra filmen i trilogin The Hunger Games. Tror att det var ca 1,5 år sedan den första filmen kom ut och den såg jag tillsammans med Linnea då jag var och hälsade på henne i Lund. Vi kände inte till filmen innan vi gick utan tyckte att plotten lät bra. Det visade sig att det var ett jäkla drag på bion och det var nästintill fullsatt. Filmen var riktigt bra, bättre än vad jag trodde att den skulle vara.

Har nu länge väntat på att Catching fire skulle komma så att man kan gå och se den, och för några veckor sedan var det dags.
Filmen börjar med att Katniss och Peeta är tillbaka i distrikt 12 och försöker återuppta vardagen efter att de vunnit. Under återetableringen ger dig sig ut på den obligatoriska vinnarturnén som blir omvälvande för dem båda, med oroligheter i distrikten, omständigheterna kring deras relation och deras uppdrag att försöka bevisa att deras känslor är på riktigt. När de är tillbaka ska uttagningen till årets Hunger Game ske och eftersom det är det 75:e spelet så är det en speciell uttagning. Katniss och Peeta befinner sig snart åter som tävlande i spelen.
Jag har inte läst böckerna men jag kommer att göra det när jag sett alla filmerna. Tror att jag kommer att gilla böckerna då jag gillar historien, personerna och den värld som Collins skapat. Jag kom ihåg att jag tänkte, när jag såg den första filmen, vem kommer på något sådant här? Blev väldigt fascinerad över den värld hon skapat. Mycket i historien känns influerade av antiken, Hungerspelen påminner om spelen som Gladiatorerna var med i. Även formspråket i The Capitol påminner om antiken och dess ideal.
Tycker att de gjort väldigt bra ifrån sig när de rollsatte filmen, älskar Jennifer Lawrence och Josh Hutcherson som Katniss och Peeta. Tror inte att de skulle kunna hitta någon bättre än de för. I övriga roller är det också superba skådespelare.

Den enda nackdelen är att det är ytterligare ett år till nästa film kommer… tycker att det är riktigt jobbigt att vänta så länge, jag vill ju se den nu!

Lycklig av musik!

Jag älskar musik, har alltid gjort det och kommer nog alltid att göra det. Jag blir lycklig av musik, att sjunga, spela eller lyssna spelar ingen som helst roll. Bara jag får höra musik.
 
För mig handlar musik om att förmedla och väcka känslor. Musiken väcker alltid någon sorts känsla. Sorg, ilska, glädje, förtröstan, lycka. Det är nog en stor orsak till att musiken är så viktig för mig.
 
Jag är sådan person som kan bli helt kär i en låt. Blir det så, så är det kört, jag bara måste lyssna på den låten och då kan jag lyssna på den nostop i flera dagar. 
När många andra gillar och är svag för låttexter så är jag precis tvärt om, jag är riktigt svag för melodier. När många attraheras av en vacker text så attraheras jag av vacker melodi och vackra harmonier. Det är det som utgör kärnan i låten, är själva grundstenen och det absolut finaste.
 
Och ibland är det kärlek vid första ögonblicket. Som när jag hörde Per sjunga Gethsemane för 7 år sedan. Det var magiskt, dels för att det var han som sjöng eftersom han är oerhört duktig på det och har en väldigt vacker röst, men jag visste att det var något annat som gjorde den magiskt. Väldigt vacker melodi och vackra harmonier. Sedan kom det mest magiska, 5/4 takt. Det är min favorit av alla taktarter. Den är lekfull, oregelbunden och drar lyssnaren till sig. Underbart!!
Nu har det snart gått en vecka och Gethsemane går fortfarande nonstop. Jag älskar den helt enkelt!
 
 
 
Steve Balsamo sjunger Gethsemane och det är riktigt, riktigt bra.

Och himlen därtill

För ett tag sedan var jag med Anna och Fredrik på Och himlen därtill. Restaurangen och baren som ligger högst upp i skatteskrapan. Oj vilken fin utsikt… helt otrolig! Så fint nu när mörkret lagt sig och staden lyses upp av en massa ljus i olika färger. Det är verkligen magiskt!

Vi körde en AfterWork mitt i veckan med god mat, vin och en massa diskussioner om allt och ingenting. Det är sådan här dagar man längtar efter.

Gymnaster

Jag har haft en period där jag saknat mina gymnaster väldigt mycket. Kan bero på att jag lyssnat igenom en massa musik till fristående.
En sak som slog mig var vad mycket kul vi har haft under åren och vad vi växte som lag tillsammans. Även fast det var en slitig period så var det så härligt när man tänker tillbaka nu. Framgången känns verkligen härlig när man har behövt jobba för den.
 
Tänk att ni var såhär små en gång i tiden!