En rolig sak…

Var inne på Hope-butiken som ligger på Smålandsgatan igår. Har länge gått och sneglat på en av deras koftor länge som jag tycker riktigt riktigt bra om.

 


Har sedan en tid blivit mer och mer intresserade av Hope, dels för att det är Härnösandssonen Stefan Söderberg som är en av grundarna och för att de gör riktigt bra grejer… speciellt skorna.

 

Jag köpte ett par av deras skor för mer än ett år sedan som jag älskade men som jag fick lämna tillbaka då lädret var felskuret så att överdelen av skon släppte från sulan, men jag fick pengarna tillbaka och tänkte då att jag skulle skaffa mig ett par nya.

Sagt och gjot så gick jag jag dit för att skaffa dessa. Tänkte att det var bäst att testa dem i butiken så jag kunde känna om de passar, då 41 finns för både tjejer och killar men är lite olika i lästen och jag visste inte vilken av dem som mina tidigare skor var. I butiken fick hjälp av en väldigt trevlig kille. Han gick efter att kolla på storlekar men kom tillbaka efter ett tag och meddelar att de tyvärr inte har storleken, men att han har sina privata skor av denna modell med den storlek jag söker efter och säger att jag kan få testa dem så att jag vet hur det funkar med storlek och att jag då inte behöver bege mig till en till butik, om det är så att de ändå inte passar.

Jag testade hans skor, men det funkade tyvärr inte. Han fortsatte att försöka hitta på lösningar till mitt problem och sedan föreslog han att jag skulle testa Charlie och så fort jag satt på mig dessa så förstår jag att det är kärlek vid första ögonkastet och att dessa måste följa med mig hem. Dessutom var de på halva priset… vilken lycka.

 


Var som sagt där i går för att kolla på koftan och även prova den, provade den men kunde inte bestämma mig så jag valde att vänta till jag känner mig säker. Vid utgången så kunde man anmäla sig till deras “klubb” för att få erbjudande och jag stod som best och fyllde in en av dessa när jag hör en röst som säger,
“Är du nöjd med skorna?”, jag kollar upp och ser den trevliga killen kolla på mig.
Jag blir lite förbryllad och svarar “Ja, det är jag” sedan kommer det ett spontant “Du kommer ihåg!”
Får tillbaka ett “Självklart”

Verkligen kul att han kommer igår ett möte som hände för ca 3 månder sedan. Här i Stockholm så bor det ca 1,5 miljoner, alla går ju inte till Hope-butiken på Smålandsgatan men jag skulle gissa att de har några kunder per vecka… trots detta så kommer han ihåg. Helt otroligt och väldigt kul, och det blev en liten egonboost då man nu vet att man ger avtryck.


Bild från Hope.se

 

Euuuphoria


Hötorget. Klockan är 18.26. Man möts av avspärrningar, massa människor, storbildsskärm, liv, rörelse… och löpsedlar överallt. Dessa säger GRATTIS, LOREEN!
Förstår vad det är som ska hända, här ska vi möta Loreen och fira vinsten.

19.02 stiger hon upp på scenen, som uppbyggd på takterassen, lika vacker som vanligt. Hon var så rörd, så ödmjuk över att det var så mycket folk där. När hon körde riktiga version av Euphoria så var det inte många människor som stod still. Underbara du!

Bilder från euronews.com och aftonbladet.se

Underbara Loreen

Vilken underbar människa detta är, det lilla skogsrået! Som framförde något så mystiskt, förtrollande, helt otroligt och spikade framträdandet när det behövdes… och på så sätt gav oss en vinst i Eurovision. Hon är så värd detta.
När det under de senaste åren har varit mycket fokus på att numret ska vara spectakulära med en massa häftiga special effekter och vara så extraordinärt som möjligt så valde hon att skala av sitt nummer och fokusera allt på SÅNGEN och sitt eget framförande. En avskalad show där sången, hennes känslor och utryck var det som var viktigast.
Och det var helt underbart… under alla tre minuter så var det himmelskt. Enkeltheten i framträdandet var det som  gjorde det spectakulärt. 
TACK LOREEN för att du gjorde detta och fixade så att Eurovision kommer till Sverige nästa år.

Bild från aftonbladet.